Ögonblicket då min sista krystvärk kom och lilla w kom ut och upp på bröstet är obeskrivligt. Att i sista krystvärken se min älskade Sammy titta på mig med tårar i ögonen och säger "kom igen nu älskling, krysta, nu blir vi föräldrar" var fantastiskt. Kommer aldrig någonsin glömma det ögonblicket.
På bröstet kom du upp, vår älskade lilla skatt som vi inte kan förstå att vi levt utan? Någonsin?
Du har liksom alltid funnits här hos oss.

Jag trodde inte det var möjligt att älska någon så mycket som jag älskar vår dotter. Ja, ni som är mammor förstår!
Känns som man födde ut sitt hjärta och bär runt på det i ens famn för att skydda den mot alla elakheter. För dig gör jag allt. Å pappa med.

Skulle göra om förlossningen tusen gånger om även fast de gjorde ap ont.
Känslan är obeskrivlig. Å vad jag älskar dig. Wilma Linnea lydia Viljakainen <3