Tänka sig! 1 månad kvar. Tiden har gått fort hittills men nu känns en dag som hundra år. Jag har nog börjat komma till den punkt där man struntar i att de kommer göra ont och att man är rädd, för nu vill man bara ha ut sin bebis.
Mycket handlar för mig just nu om att jag fått svullna fötter å ben, gått upp så mycket i vikt och är klumpig övrigt. Vill liksom få tillbaka min kropp även om jag älskar min gravidmage!

Men jag vill börja leva med mitt lilla hjärta nu! Gå ut med vagnen och bara få ha vår skatt i mina armar :)

Åh så jag längtar!